Mines

Läste denna artikel på aftonbladet
  http://www.aftonbladet.se/nojesliv/musik/article2943633.ab


Asså, visst så hänger musiken från 60- och 70-talet med, Rolling Stones, Black Sabbath och Alice Cooper. Musiken spelas på radio, alla har hört någon gång och du kan lätt få tag på tröjor med bandets logga på. Men jag känner bara: helt seriöst, come on...
Jag har ju börjat planera min 20-årsfest och musiktemat ska bli något i stil med "skråla med så högt du kan" och "väck hela området" vilket innebär gamla schlagers, ny popmusik och Gyllene Tider. Inte fan vill jag ha hårdrock, musiken är enformig och gör ingen nytta...

Idag kan ju vem som helst göra musik; provsjunga för Idol eller bli lägga upp sig själv på Myspace eller youtube. Det är som Cooper säger "Men jag tror inte att särskilt många av dagens artister kommer att spelas i framtiden", jag håller med. Men samtidigt ser det annorlunda ut i dagens samhälle, halva nöjet är ju idag att hitta en okänd artist, inse att de är bra och sprida dem vidare. Jag vill vara först att hitta en "okändis"!
För fyra-fem år sedan var jag på en ungdomsgård i Ånge och kollade på en band som kallade sej Takida. De repade hemma i någons garage och hade spelat in några demos. Idag ligger de på topplistor med Curly Sue, är med på samlingsskivor och det går bra för dem. Detta tycker jag är superkul och ger mej själv och andra en klapp på axeln då vi gjort vad jag kunnat för dem.

Till skillnad från Rolling Stones, Black Sabbath och Alice Cooper. De sjungs på singstar, kareokebarer och det mest patetiska av de alla är Aerosmith och Guitar Hero. Det kanske är den dröm för killarna hemma i garaget, men helt seriöst så känns det som ett krystat försök att få ännu ett 15 minutes of fame för ett band med 60-åriga gubbar. De kan väl inte rå för singstar och kareoke, men att bli front för Guitar Hero är ju nästan pinsamt...