Mines

Jag har inget Rosa band, även om det är väldigt hett just nu. Förutom att vi säljer Rosa Band på Friskis har jag aldrig skänkt något, söttat eller ställt upp. Ni får kvinnor får bajsa på mej, speciellt eftersom jag stolt klampar runt med mitt Blåa Band.

Eftersom många kvinnor har drabbats i min familj är risken stor att jag kommer få bröstcancer oxå, kanske därför jag undermedvetet står utanför. Jag har inte gjort mammografi, trotts familjens, läkares och barnmorskors tjat. Det har väl hänt att någon klämt till under ett fylloförspel men för det mesta håller jag mej så långt från mina bröst som går, vill inte känna en knöl som sen växer sej till ett helvete i magen.

Kanske dags att ta ställning? Men skulle jag få cancer vet jag att jag skulle dö, alla som drabbats i min familj har gjort det. Mitt huvud säger: det är därför vi ska köpa rosa bandet, det ger pengar så nån kan forska så du inte dör. 
Säg att jag drabbas av cancer. Jag är ingen läkare, läser inte om på cancer, utan detta är bara min erfarenhet. Först efter sex år utan återfall kan jag säga att jag inte har cancer längre, att jag är helt frisk. Det är väldigt olika för varje person men behandlingsperioden är ca ett år; operationer, behandlingar och hormonpiller. Sedan följer fem år, har jag inte fått återfall under dessa fem år klassas jag då som frisk. Sex år av mitt liv som går åt till oro att sjukdomen kommer tillbaka, att jag kanske kommer dö.

Jag vet att min risk är stor att drabbas, men jag lever hellre här och nu, än i morgon och kanske. Vet inte vad jag ville ha sagt med det, men nu pratar vi inte mer om det...