Jobb
Ganska jobbigt att sova mellan åtta och tolv på kvällen, sedan jobba sex timmar, sedan sova tre timmar och vara vaken hela dagen. Påfrestande, men vad jag älskar att jobba då... Har saknat att känna mej viktig, vara någonstans på en speciell tid och att ha jobbarkompisar. Men mest av allt har jag saknat att få lönespecar... Ahh vilken känsla! Längtar!
Denna vecka ligger tidningskörat lite nere, då jag börjar mitt semestervikariat nästa vecka. I morgon ska jag jobba dubbelt, vilket innebär att jag börjar på mitt andra jobb och slutar på mitt tredje. Så kommer vecka se ut... Jobbar i två olika matvarubutiker.
Jag kom hem från Island 11e Augusti, där var jag i åtta månader. Jag jobbade som piga, mjölkade kossorna och städade i huset. Min bonde var 76 år gammal och hans fru 71. Så abstinensen efter att jobba har varit ganska stor då jag på Island mest lallade runt...
Bikini för småbarn?
http://www.aftonbladet.se/foraldrar/article2961151.ab
Okej, känner nog inte att jag har någon åsikt om saken egentligen. Men sen tänkte jag lite tillbaka på min barndom och känner två olika saker...
1. När jag var liten åkte baddräkten av. Jag var alltid naken! Fråga mej inte varför, men det är något oskyldigt över nakna små barn som springer runt på stranden. De kan leka, gräva i sanden och koka kaffe helt nakna, ingen bryr sig. Det ger mej sommarkänslor på något skumt sätt.
2. Men samtidigt så känner jag att någon stans måste vi dra gränsen till sexismen och kvinnoförnedringen. Det sägs att i antingen vart 10e eller vart 6e hem sker kvinnomisshandel (beroende på källa). Om detta är att spä på kvinnoförnedringen och sexismen vet jag inte. men det måste fan finnas bättre sätt att kämpa mot den!
Jobbade röven av mej idag, supertrött men kan inte sova.... Lång dag i morgon, köra tidningar på fredag, lördag och söndag morgon. Träffa yllekillen ska jag nog hinna med i helgen oxå! :)
Arbetssökande
Inte bara tar det tid; hitta jobb, ansökningar, uppdatera CV och personliga brev så de ska passa just Det jobbet man söker. Man måste också vara med hela tiden. Ett litet misstag kan kosta dej en anställningsintervju, misstag så som felstavning, missa bussen eller inte inse att telefonen är på ljudlös.
Att redan ha ett jobb i kassan på Coop, innebär iaf en trygghet även om det bara är behov- och timanställning. Skulle du missa bussen en gång eller ha migrän och må allmänt dåligt, är det överseligt och mänskligt. Men skulle det vara en anställningsintervju, resulterar det med största risk att månadshyran hänger lös. Man måste vara på tårna, med, vaksam konstant! När som helst kan ett telefonsamtal, mail eller brev komma om kallelse, material eller bara frågor... Snacka om hjärngympa.
Sen till själva intervjun, vilket egentligen bara handlar om att sälja sej själv på ett bra sätt. Säga rätt sak (egenskaper som är positiva för yrket, lämna ute det som är självklart), skratta på rätt ställe, visa intresse (men inte för mycket, då verkar man efterhängsen).
Den jobbigaste frågan är "nämn tre positiva saker med dej själv". Knepet handlar då om att säga tre saker som är olika, fast egentligen säger samma sak. Lojal, ställer alltid upp och lätt för att samarbeta alt. arbetsnarkoman, gör alltid mitt bästa samt mitt goda detaljsinne. Eller så kan man köra på något mer orginellt: lagspelande arbetskamrat med huvudet på skaft :)
Asåå, en dag ska jag jobba med att arbetsförmedla folk. Eller liksom coacha dem till att få jobb! En av mina framtidsplaner... Men just nu jobbar jag på på de två jobb jag fått. Känns skönt att slippa var arbetssökande, även om jag fortsätter söka.
På fredag ska jag vara hela dagen med yllekillen :) Längtar...
Patetiskt av 60-åriga gamla gubbar...
http://www.aftonbladet.se/nojesliv/musik/article2943633.ab
Asså, visst så hänger musiken från 60- och 70-talet med, Rolling Stones, Black Sabbath och Alice Cooper. Musiken spelas på radio, alla har hört någon gång och du kan lätt få tag på tröjor med bandets logga på. Men jag känner bara: helt seriöst, come on...
Jag har ju börjat planera min 20-årsfest och musiktemat ska bli något i stil med "skråla med så högt du kan" och "väck hela området" vilket innebär gamla schlagers, ny popmusik och Gyllene Tider. Inte fan vill jag ha hårdrock, musiken är enformig och gör ingen nytta...
Idag kan ju vem som helst göra musik; provsjunga för Idol eller bli lägga upp sig själv på Myspace eller youtube. Det är som Cooper säger "Men jag tror inte att särskilt många av dagens artister kommer att spelas i framtiden", jag håller med. Men samtidigt ser det annorlunda ut i dagens samhälle, halva nöjet är ju idag att hitta en okänd artist, inse att de är bra och sprida dem vidare. Jag vill vara först att hitta en "okändis"!
För fyra-fem år sedan var jag på en ungdomsgård i Ånge och kollade på en band som kallade sej Takida. De repade hemma i någons garage och hade spelat in några demos. Idag ligger de på topplistor med Curly Sue, är med på samlingsskivor och det går bra för dem. Detta tycker jag är superkul och ger mej själv och andra en klapp på axeln då vi gjort vad jag kunnat för dem.
Till skillnad från Rolling Stones, Black Sabbath och Alice Cooper. De sjungs på singstar, kareokebarer och det mest patetiska av de alla är Aerosmith och Guitar Hero. Det kanske är den dröm för killarna hemma i garaget, men helt seriöst så känns det som ett krystat försök att få ännu ett 15 minutes of fame för ett band med 60-åriga gubbar. De kan väl inte rå för singstar och kareoke, men att bli front för Guitar Hero är ju nästan pinsamt...
Men gubbar, tvätta av er sminket, gå i pension och inse att vi lever på 2000-talet och eran tid är sedan länge förbi.
Smaken är ju trotts allt som baken...
Skavfötters?
Min systerdotter har ju bott i kryp in:et sedan fredag, pga platsbrist får hon och jag sova skavfötters. Idén med skavfötters är ju att fötterna ska skava på mitten av sängen, men eftersom vi båda är lika långa är "skavfötters" nästan näsfötters vilket är ett lustigt fenomen. Speciellt då hon ofta drömmer och rör sej mycket i sömnen... Har fått en liten smäll över näsan.
Var vakna alldeles för länge. Forskare har bevisat att det är lika farligt att köra rattfull som att köra trött, vi bevisade denna sak igår. Om man ine sovit på 24 timmar har man motsvarande ungefär 0.5 promille i blodet (enligt en artikel jag läste på yllekillens kontor, tror den var från aftonbladet). Vi konstaterade att det var väldigt roligt att svara "i kylskåpet" på allt.
Vad är hemligheten bakom Bermudatriangeln? Svar: Den finns i kylskåpet...
Vi var väldigt trötta...
För tre veckor sen sökte jag jobb som snickarlärling. Han hörde aldrig av sig efter anställningsintervjun, idag ringde han upp mej. Pratade inte meddelande på telesvararen och ville komma i kontakt med mej. Men jag ska ju provjobba tidningskörandet i morgon bitti? Fast han höll ju på att ro iland ett bygge som jag skulle tycka var jättekul att vara med på... Hrm...
Utseende
Handlat, lagat mat: grillade kyckling, majskolvar och palsternacka. Till det åt vi pommes, tzatsiki och vitlöksbröd. Systerdotter är kvar...
Sedan har jag läst Natacha Peyres blogg
http://peyre.blogspot.com/
En ganska skön tjej :) Är lite emot stora bröst och blont hår (nog för att hon förminskat sina), men det handlar nog om avundsjuka. Asså, på ett sätt vill jag ju se ut så, jag vill vara "samhällssnygg, smal och sexig". Men i mitt kryp in gäller regeln; hellre lite skit i hörnen än ett rent helvete, samma sak med mitt utseende.
Jag är 170 lång, 65 kilo, ganska mycket muskler iofs, handtag i tajta jeans, lite lätt dallriga lår, mörkt hår och lugg. Mitt största i-landsproblem är nog att min storlek tar slut först på alla reor, men har insett att det är ett gott tecken: är ganska medelmåttig liksom...
Jag är absolut inte "samhällssnygg, smal och sexig", men jag är långt i från det här..
En lördag att minnas
I går shoppade jag, köpte ett par jättesöta pumps för 50 kr. Ungefär vad jag har råd med :) Sen blev det concealer, läppstift och lite smycken, var tvungen att matcha min klänning jag skulle ha på kvällen.
Yllekillen fyllde år förra veckan, hade lite födelsedagsfirande med vänner. Mest sina killkompisar och deras flickvänner, kände mej lite som tredje hjulet men samtidigt så var alla väldigt snälla. De tog emot mej som om jag var hans flickvän, vilket jag inte tror jag är riktigt än.
Gick ut sedan med två systrar och deras kompisar, dansband på småstadens enda nattklubb. Var den enda i vårat sällskap på 12 som var under 20 och den enda vakterna inte kollade leg på! Ganska skönt. Men det är inte långt kvar nu, 164 dagar. Åhh så skönt, kommer bli världens fest med sagobals-tema!
På vägen hem diskuterade jag livet med min systers barndomskompis, att jag aldrig haft något seriöst förhållande. Vi pratade om yllekillen då han var med nästan hela kvällen. Hon sa att jag ska ha kul och liksom leva livet, medan jag känner att jag vill ha något som är tryggt, stabilt och liksom, landa lite. Jag tror att han är det för mej nu, om inte så kan inget negativt komma av att vara tillsammans med yllekillen :)
Dags att åka och lämna syrrans
Jag ska bli sjöman
Träffade inte yllekillen, han var alldeles för trött efter att jobbat hela dagen. Han erbjöd middag dock, men jag hade inte tid att åka dit. Skulle kolla på båtar, snarare åka båt :)
Guud vad jag saknat känslan av att åka med båt, glömt hur det känns. Kasta loss och sedan bara hav framför en... Ahh... Det finns två känslor, den ena är när kossorna går ut för första gången på våren och den andra är när man lämnat land och man kan skymta havet. Känslorna jag känner vid dessa tillfällen inte kan beskrivas med ord. Det är bara ett lyckorus som går genom kroppen, en känsla av att vara hemma och att allt är bra. Kan det vara någon sorts frihet jag söker?
Trotts provjobb och ansökningar jag gjort ska jag nu börja på en ny kula. Ska skicka en ansökan till varje rederi jag kan hitta i världen, jag ska bli sjöman!
Listan med rederier organiseras såhär:
1. Världsdel
2. Land
3. Kryssningsfartyg
4. Lastfartyg (mest container)
5. Fiskebåt
6. Tankfartyg
7. Övrigt.
Önska mej lycka till!
Mycket att se fram emot
Ska träffa yllekillen i eftermiddag, kolla på båtar och senare ikväll ska jag åka båt med sjövärnskåren.
Mr Right...?
Hur mycket jag än hatar att erkänna det så vill jag nog träffa någon som tycker om mej för mej.
Har spenderat dagen med en gammal killkompis på hans jobb, 12 timmar tillsammans och gud vad han är söt. En sån kille som man bara tycker om, myser av att umgås med och aldrig kan få nog av. En helt jävla yllekille...! Det finns något där, vi är väldigt bra vänner, men tror inte det kommer bli något för han är såå tyst... Väcker hemska minnen av min pappa, den som aldrig hade en åsikt eller något att berätta.
Men har funderat på det. Hitills har jag träffat äldre killar, typ tio år äldre, killar som letar efter stadiga one night stands eller skithuvuden som har slitit ut mitt hjärta, hoppat och spottat på det, rivit det i tusen delar, innan de stoppat tillbaka det och sen har jag fått bygga pussel. Yllekillen skulle aldrig göra det, han skulle ge mej utrymme om jag behövde det och ta hand om mej om jag är ledsen. Han skulle älska mej villkorslöst, men känner jag mej själv rätt är det inte nog. Jag måste ha lite action, det måste hända något och han måste våga säga något i en diskussion... Skulle yllekillen göra det?
Håll tummarna, i morgon ska jag på en arbetsintervju :)
Gårdagen är morgonens framtid
Var och tittade på båtar idag, åhh vad jag vill ut på sjön igen...! Adrenalinet pumpar, hjärnan går på högvarv, det kliar i fingrarna och jag vill, jag vill, jag vill!! Jag vill jobba på en riktigt stor båt som går över halva hela världen där det går två veckor utan land i sikte... Helst en segelbåt... Ahh...
Analys: Vad är det jag flyr ifrån? Kanske jag flyr till något? Som de skriver i början av sällskapsresan: svenskar reser aldrig till ett ställe, de reser bara från.
Hade sedan en mysig kväll med spel och fika på balkongen med familjen. Hamnade i en diskussion om våran far, som vi alla har liten kontakt med utom min ena syster som bor granne med honom. Hon informerade oss om att han efter en nyligen gjord hälsoundersökning fått göra flera återbesök och prover, vad som var fel sa han inte. Han behöver vara fullt frisk och ha ett speciellt intyg om det för att få jobba, men han är inte frisk nog att få det. Han har pga rökning haft lungemfysem och någon av dem sa kool, men jag vet bara om emfysemen. SLUTA RÖK GOTT FOLK!
Tanken slog mej att mina syskonbarn, de små liven, har iaf en bild av sin morfar, kanske även minnen. Den gången jag skaffar barn kommer jag kunna berätta följande om deras morfar: han lämnade mej när jag var 14 år, jag svarade inte i telefon efter klockan fem för då kanske han var full och... han sa aldrig så mycket.
Optimistiskt eller pessimistiskt (lär mej aldrig skillnaden av dess två då jag varken är den ena eller den andra, utan tror på kraften av den goda tanken), jag sa till mamma att jag får hoppas på att de har en bra farmor och farfar...
Insikt på hög nivå
Var på utsällning med massa jenkare igår och sedan på raggarfesten efter... Jag funderade på en massa saker, inte konstigt att tiden gick så fort :)
- Död åt stumpor i sandaler. Då menar jag sånna remsandaler, med kardborre. Fenomenet bärs främst av äldre män, de som närmar sig gubbåldern och varje gång jag ser fenomenet blir jag sugen på att fråga: vad är poängen med att ha strumpor i sandaler? Om du fryser om fötterna så ta ett par ordentliga skor isället. Om problemet ligger i en mer skönhetsvinkel, personen i fråga skäms över sina fötter, så get over it... Come on!
- Pardans är underskattat. Det måste ju vara det roligaste som finns att skaka rumpan och rulla hatten tillsammans med någon, bugga loss liksom... Asså, att röra på sej släpper loss endorfiner, lyckogrej i kroppen, och närheten till någon annan gör en glad. Mer pardans åt folket!
- Cover band består av främst killar som i tonåren lirade i farsans garage och drömde om att slå igenom. 50 år senare står de på en skitig motorgård och sjunger gamla dansbandshits för 450 fulla människor... Egentligen är det bästa musiken som finns, gamla covers där man kan skråla med för full hals, men gubbar, ge upp. If it hasn't happened by now, it's not gonna happen....
Nu hade kvällen övergått i någon sorts berusning, livet var bara gott och då slog det mej...
- Jag kissar hellre mellan två bilar på en parkering än på BajaMajor. De är ohygieniska, luktar och jag kissar inte i en låda med hål inuti om det inte finns papper. Nej, tur att jag hade laddat med pappernäsdukar....
- Men nöden har ingen lag och måste man så måste man... Slutkläm: det är trångt att vara två tjejer inne i en Bajamaja....
- Det är något charmigt över ljummen öl!
Nu började kvällen lida mot sitt slut och natten tog vid.
- Taxichaufförer är världens bästa människor... De lyssnar alltid på vad man har att säga, stöttar och de vet alltid om man druckit för mycket. Arbetsskada?
- Klockan är halv fyra, efter lite om och men så får man in nyckeln i porten och kan gå in i trapphuset. Nynnar lite för sej själv, tror att det är vackert men när grannen sticker ut huvudet och förklarar att ens skönsång är ungefär "vem ströp katten" på högsta volym kommer man till insikten; idol är inget för mej...
- Slutklämmen blir: McDonalds är världens bästa bakiskäk :)
Med det sagt är det dags att sova, i morgon ska jag göra ännu en djupdykning på ams.se och olika företag. Eftersom jag bara sökt ett jobb sedan i tisdags, säger mitt samvete att jag måste söka minst 20 jobb i morgon...
Livet
1. Min familj. Jag har en väldigt speciell familj, men dom ger mej skratt, tårar och kärlek. Trotts att det inte alltid verkar så hoppas jag dom förstår att jag vill detsamma för dem. Det är dom enda människorna jag vet med all säkerhet kommer vara där resten av mitt liv, vad som än händer.
2. Mål. Utan mål vandrar vi i mörker. Visst, det kan vara positivt, som Nalle Puh säger "eftersom jag inte vet var jag är på väg, vet jag inte när jag kommer fram". Men om vi inte vet var vi är på väg, om vi är utan mål, hur ska vi då överleva vardagen? Varför ska vi då gå upp på morgonen, dricka kaffe och sedan åka till jobbet? Vi kan ha små mål; ikväll ska jag titta på min nya DVD-film, i morgon bitti är det melodikrysset eller jag ska träffa Putte på söndag. Men vi kan även ha stora mål så som sjöstället, drömjobbet eller att bli rik. Hur skulle livet se ut utan dem?
3. Mitt körkort. Skulle jag bli av med mitt körkort eller av någon anledning inte få använda det, typ epilepsi eller diabetes, så kommer mitt liv vara slut. Jag älskar att köra bil, jag älskar bilar och ett liv utan mitt körkort är inte ett liv...
4. Choklad. Visst, hade jag aldrig ätit choklad hade jag nog klarat mej utan. Men jag äälskar choklad! Så är det, har alltid varit och kommer alltid vara. Choklad i alla former, mörk, ljus, vit, kladdig, med nötter, allt!
5. Listor, annars blir det kaos i mitt huvud, min planering och i mitt liv. Jag måste göra listor om vad jag ska göra, bästa DVD-filmerna, min CD-samling, vad som finns i lådorna på vinden...
6. Jag behöver inte internet för att överleva, jag har bott åtta månader i ödemarken på Island där man inte ens kunde koppla in internet. Men i mitt liv här hemma i Sverige skulle jag få svårt att klara en normal vardag utan internet, besöka banken, shoppa eller bara kolla när bussarna går (ja, trotts min kärlek till körkortet så åker jag buss ofta med tanke på miljön...).
Asså, livet är en rolig sak.. Men om man tänker att jorden typ är 4.5 miljoner år gammal, människan blev homo sapiens för typ 5 miljoner år sedan och den genomsnittliga livslängden för kvinnor i Sverige är typ 80 år-någonting så kommer jag i jämförelse befinna mej en otroligt kort tid på jorden.
En produktiv dag
Trotts att dejten med Mr Right, Putte, blev inställd så har det varit en bra dag. Sovit absolut noll timmar, varit till arbetsförmedlingen och solat sju timmar tillsammans med de små liven.
Putte klagar på mina 14 olika dialekter, går från småländska till norrländska och sedan tillbaka i en och samma mening enligt honom. Analys: tror det beror på att jag har ingen aning om vem jag är och försöker hitta en identitet. Men jag misslyckas i försöket och de hela slutar i ett fiasko.
Arbetsstatus: Noll
Ångest: Dämpad
Ska återgå till Sälskapsreseracet...
Perfekta Mr Right
Asså, många skulle säga att jag är perfekt. Jag har alltid fått bra betyg, mitt kryp in är ostädat men fint och jag lyckas med allt jag vill göra (förutom att få ett jobb, men jag har en känsla av att det kommer något i morgon). Jag har en underbar familj och trotts lite extra kilon här och där så får jag höra ofta att jag ser bra ut.
Men varför gör jag alltid så här? Satt och pratade med min eviga ängel i telefon, diskuterade förhållanden då hon precis flyttat ihop med Mr Right. Insåg att min lista över one night stands börjar närma sej en bibel medan listan över stadiga förhållande är lika lång som min toalettrulle (tog det sista för en stund sen). Jag har flertalet gånger varit på G med killar, söta killar, svärmorsdrömmar som skulle göra allt för mej.
Men när det kommer till det där stadiet där det är precis mellan dejtar och tillsammans, när man liksom ska fråga chans är det som om det sitter en liten jävel på min axel som säger: NEJ FÖR F*N. Pluggade lite psykologi på gymnasiet och skulle analysera fram orsaken till lilla jäveln så här:
Jag är rädd för att människor ska komma mej nära.
Det är då de har som mest ammunition att göra mej riktigt illa.
Antagligen har jag blivit bränd så många gånger att jag slutat tro och lita på andra människor.
2
Jag måste utsätta mej själv för smärta.
Jag har blivit utsatt och utsatt mej själv för smärta så mycket, att det är den enda känslan jag känner igen och därför vet hur jag ska handskas med.
3
Jag inser att de är som min pappa, den som stack för några år sedan.
Eller så inser jag att de inte är den fadersfigur jag sökt sedan han stack.
I grund och botten handlar det nog om rädsla. Just nu pratar jag otroligt mycket med en kille jag träffat några gånger. Vi har superkul diskutioner, kan hålla varandra vakna hela nätterna långa. Börjar närma oss en förälskelse, romans eller hur man nu ska säga... Jag vill inte förstöra det här, men känner jag mej själv rätt kommer jag göra det.
Många som säger att jag är perfekt vet inte om det här. Men behöver jag en pojkvän eller kille vid min sida för att bli helt perfekt? Är perfekt villa-volvo-vovve? Är man inte som mest perfekt när man har lite skavanker här och där?
Och varför gör jag en så stor grej av det istället för att bara tycka om honom och låta honom tycka om mej?
Snickers till middag?
100 gram snickers = 498 kalorier.
Eftersom att jag inte gjort något på hela dagen var tvungen att gå utanför dörren iaf och bestämde mej för att cykla till Ica. Självklart började det regna när jag var halvvägs. Väl på Ica bestämde jag mej för att köpa en snickers 60 gram. Så idag har jag ätit snickers till middag...
Tortellini
Tog sovmorgon, åt frukost och funderade på vad jag skulle göra sen. Det slutade med något bord poker och sen bakade jag en kaka...
Har funderat på tortellini. Det har ju ofta typ en kött- eller grönsaksfyllning, själv föredrar jag den med kött eller Icas egen med spenat. Iaf, jag har funderat på hur dom får in den i pastan, om dom trycker in den eller gjuter pastan runtomkring.
Fyllningen verkar ju lite krämig, som en köttmassa eller grönsaksröra. Hade det varit en köttbit kunde dom ju ha gjutit pastan runt omkring. Men jag tror att röran inte är stabil nog för att bli gjuten på. Men hur trycker dom in fyllningen då? Pastaskalet är ju ofta mjukt, iaf på Icas pasta. Och om dom då trycker in röran borde ju pastan gå sönder. Undrar om dom gör tortellini i fabrik eller för hand? Vilken extremt onödig diskussion med mej själv...
Hemglassbilen plingade på förmiddagen, funderade på att springa ut och köpa lite glass. Men jag har ju inga pengar... Och satt i pyjamas bestående av små rosa shorts och en alldeles för stor t-shirt med reklamlogga. Sist bilen var här skulle jag springa ut i bilen och hämta saker, då var det en väldigt söt kille som körde, undrar om han skulle gilla min pyjamas?
Även jag en bloggare...
Men jag menar, jag måste ju ha något projekt att göra nu när jag är arbetssökande.
Fyllde i en av alla dessa formulär ("ansökan via extern internetsida" eller vad ams nu kallar det), och i de flesta ska man ange vad man gör just nu. Ja, jag får snällt klicka i arbetslös vilket får mej att känna mej som en kyrkråtta med ångest... Bestämde mej då iaf för att från o m nu är jag arbetssökande. Egentligen ingen skillnad, båda två är ju ett heltidsjobb och jag får inte betalt för något av det, men det dämpar ångesten som håller mej vaken om nätterna och bildar en panik för att jag bara sökt 23 jobb idag, och stuntat i de andra fyra för att jag inte orkade fylla i ännu en sida... Jag vet ju att om jag har tur kanske två av dem hör av sig och en kallar till intervju. Men det är bara om jag har tur...
I morgon väntar en dag av att försöka få ordning i mitt kryp in, tre bananlådor av fyra kvar (nio egentligen men de andra fem räknas inte...). Är det sol ska jag försöka ta mej ner på stan och köpa en concealer som jag inte alls har råd med men är i stort behov av....
